Skumma saker bygger upp oss
inifrån och ut
Jag glömde bort mig för en sekund
och plötsligt fann jag min antagonist
stående med rygg i riktning mot väst
Vad hände egentligen?
Fann vi oss i samma situation som förut
eller glömde vi bort oss för varandra
som bara du och jag kan?
Tiden gick förbi mig
och jag missade vår sista dans
För det ber jag om ursäkt
och går vidare i samma riktning
där jag vände ryggen åt mig själv
Ibland glömmer man bort sig själv.
Eller så kommer man ihåg sig själv för mycket.
Själv möter jag frågan ambivalent, men självsäkert; Skärp dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar