Jag tittade besviket ner i hennes sorgsna ögon.
Vi såg väl båda ut som två likgiltiga
hundar som inte skulle bry sig om
världen gick under eller ej.
"Lever du ditt liv så där,
lär du bli besviken."
nämnde hon så där
i förbi farten och fortsatte framåt
i en riktning som lutade mot Ingenstans.
"Du vill inte se mig drunkna."
var jag tvungen att skjuta iväg
med kraften hos en hagelbössa
och med det sköt jag
hål på hennes illusion
om ett märkvärdigt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar