och jag ser det med min glasartade blick
reflektionen av mitt egna oförnuft
hur jag fyller fickorna med stenar
och bränner broar likt en pyroman

allt eftersom
ser jag mitt hem bli till aska
gnistan går att hålla vid liv
men elden söker sig till mig

vattnet under broarna
blir stinkande grått
och sjunger sin tomma melodi
jag skriker på nytt
för att upptäcka min brist på ord

askan gör mig blind
och mitt anlete krigsmålas
med svärtan av en dröm
den jag lät dig se

så jag bygger mig ett tändsticksslott
och dubblar min insats
för att leka med elden
är den bästa gåvan jag har fått