och hur orden tog slut
de har varit borta länge nu
hur jag känner mig mindre
i takt med att träden växer

hur mina synder ligger prydligt arrangerade på rad
undanstoppade längst in i min nattdukslåda
och hur jag somnar, så oberörd av frälsningens finger

hur jag ställer mig under
och låter trädtopparna tillfångatas
i ett illa dolt obehag
hur jag tittar upp
och inte ser för syndens slukande skugga

vi talar inte samma språk
men vi fyller varandra med tomma ord
vi språkar med samma tunga
min vålnad, mitt välbehag

du har mig i ditt grepp
och hur jag bänder mig loss
finger för finger
och ord
för ord