Kärleken blöder och
hoppet sitter still
och jag är lika rastlös
som jag alltid är

Läser gamla sms
och hoppas på en
subtil underton i något
som redan har skett

Men hoppet rör sig sällan
för att jag själv gör det
Slår skorna i väggen
för att skaka av mig det gamla

Ärligheten ger mig en käftsmäll
och snön på skorna
är det enda som
slås av

och själv
blir jag
som jag
alltid var