Han sa att det började bli kallt ute nu och att värmen från trappuppgångar lockade mer och mer.
Han undrade varför folk sparkade på honom. Han förstod att han var narkoman och att han hade
tappat all logik för vad som är rätt och fel. Det var svårt att vara pappa och leva i samhället.
Småmynten han fingrade på i handen rullade runt som i en torktumlare och hypnosen fick mig att
börja lyssna.
"Vet du vad som får mig att fortsätta?"
Jag skakade på huvudet för att spritlukten han utsöndrade skulle försvinna från min näsa och för
att få ett svar på frågan han ställde mig.
"Tiden."
Jag tittade på honom med ett frågande uttryck och han förstod mig, även om han luktade alkohol.
"Tiden. Tiden. För tiden läker alla sår."