frostkylan knackar på axeln
checkar läget
ber mig komma på besök där och då
för att frysa en timma eller två
en frostskada senare tror jag att jag borde gå

lite visste jag att mörkret
skulle våldgästa
och ha efterfest i
mitt redan stökiga huvud
dansa och böka
slåss och röka

"jag får ingen ro
ge tillbaka mitt land!
jag ger dig en timma
sen är det 'so long and goodbye'"

jag biter mig i läppen
förstår inte att jag just sa vad jag sa
undrar vad det är för fel på mig
och begraver mitt anlete i frostkylans skinn
en vindil till smekning
en frostskada till

jag säljer mina hemligheter
till killen i röd kostym
får en tia för besväret
och låtsas som ingenting

mörkret forsätter puckla på
en muta med en tia
kanske gör susen
kanske gör honom, lite grå
men vem kunde ana
att mörkret finns där ändå