Nu gör jag så där igen. Tänker på dig varje timme, varje minut, varje sekund och varje hundradels sekund, varje mikrosekund och nano och alla prefix. Små minnesfragment av ett leende blixtrar förbi framför ögonlocken. Mina fingertoppar gör sig påminda om ett ryggslut. Min näsa känner av allt som kan tänka sig vara du och mitt hjärta kapitulerar under känslor som träffar mig som ett kanonskott. Allt du säger och allt du gör krossar mitt hjärta på det där sättet man bara möter i kärleksnoveller. Det plötsliga, maffiga slutet alla drömmer om eller den där låten som du hörde på radion som fick dig att tappa hakan. Överväldigande skulle man kunna kalla det.

Jag går under.

Det gör vi nog alla.

Jag var lyckligt kär i kärleken och allt vi vill är att glömma och släppa taget.

Jag saknar inte vår smutsvita kärlek vi var eller hade. Jag saknar dig.

Så här sitter jag, olyckligt kär och en bland många andra. Men jävlar vad det suger.